fredag 13 november 2009


Mellan

Mellan orden mellan det ena och det andra, mellan dagar av hopp och glädje och dagar som oanat halkar ner under det fortfarande gröna på marken, mellan rummen bär det ändå överraskande nog. Ibland prövar jag om det håller, studsar lite med hälarna i marken. Jag finns, marken tar emot och bär.


Det sägs att om man under rätt omständigheter kommer till Niagarafallen har det mellan fallen bildats en bro som inte bara förbinder fallen med varandra utan även länderna. De som vågar och har tron kan vandra mellan länderna och över fallen till varandra och med varandra som i en saga. Om det är sant eller inte spelar mindre roll, inget är svårare än att vandra där inga vägar finns att följa och inget mer hoppfullt än vägar av vatten som plötsligt uppstår under rätt omständigheter.


Ja vägar upptrampade och väl beredda är goda vägar. Tillsammans bildar världens upptrampade vägar och stigar av pilgrimer jordens akupunkturpunkter. Vi helar världen genom att vandra den. Det ska också komma dagar då ej beträdda platser ska beträdas, stigar som aldrig vandrats hittas. Smärta är ibland helande, men helande är också smärtsamt. Det är mellan rummen helandet sker.

Grinden står på glänt, sången leder mina steg, rummen bjuder in. Amen

In between


Between words, between the first and second, between days of hope and glory and the days slippery without warning slides beneath the still green on the ground, in the space between life still survives surprisingly enough. Sometimes I try the ground if it holds me, I bounce, my heals going up and down on their own. And yes, still there, the ground and I.

It has been told that if you under certain circumstances arrive to Niagara Falls, a bridge has been built up combining not only the falls to each other but also the countries. They who dares and believe can walk between the countries and over the falls, reaching each other as well as walking together, like a fairytale. If its true or not is less interesting, nothing is harder than walking without roads to follow and nothing more hopeful than roads of water built up under certain circumstances.


Yes, roads well walked and prepared are good roads. All the well-worn paths and tracks, by pilgrimage shape the acupuncture dots of the earth. We heal the earth through wandering it. The day will also come when space not wandered shall be wandered for the first time, paths never set foot upon shall be found. Pain is sometimes healing, but healing is also painful. It's in the space between healing can happen to us.

Slightly open gate, steps led by singing tone, space a warm invite. Amen
i nattens hägn letar sig ljusets skimmer, Gud gör oss djärva